Vi hade en jättefin tid i Göteborg och på Rörö. Det var roligt att åka spårvagnar och vi även åkte snabbtåget till Varberg. Vi brydde oss inte om att det regnade och blåste någon gång, synnerligen när vi satt i Paddan ute i hamnen. Det blev ett spännande äventyr.
Ada skall alldrig glömma hur hon klättrade på berget för att se minan. När jag förut talade om det med henne, tyckte hon att det bara var en liten kulle! Hon skrek hela vägen nedåt. Enligt henne var det höjden av vår semester.

När vi var hemma igen blev det svårt att återupptaga dagens göromålet. Lyckligen hade Ada några fria dagar kvar innan hon måste tillbaka till jobbet. Några dagar sen hade hon en chans att tala svenska igen, när hon hjälpte en svensk par på jobbet . De tyckte att de var konstigt att träffas en kinesisk kvinna som kunde tala ett litet av deras språk.

Vädret har blivit bättre och nu kann vi sysselsätta oss i trädgården. Om tiden av semestern hade det regnad mycket och ogräset hade firat vår frånvaro med en stor välbehag! Nu ser allt mycket bättre ut... och ont i ryggen har försvinnad.

Jag har också börjat att ladda bilderna av resan på min hemsida. Det är tämligen tidsödande, alltså var god och var tålmodig. Det må väl dröja några veckor innan jag är färdig att skicka kopior.

Och det är allt. Ada och jag hoppas att du och bror Helmer mår bra. Tack så mycket igen för sällskapet.

Kyss och Kram


Huig och Ada